..fått fotmassage. Henke och jag fick gå iväg själva och det var fullkomligt underbart efter Pekingpromenaderna. I övrigt kan jag konstatera att Patrik i princip fångat våra äventyr i tempel och på murar och trånga gränder. Sopgubben hade nummer 34!
Fortfarande vill jag med bestämdhet hävda att Mr Wang is the man!
/Moster Stina
torsdag 29 oktober 2009
Klanen Hellberg/Eriksson/Persson i Peking
Starbucks, klockan 2011. En coffee of the Week och en stunds väntan på att vi skall boarda tillbaka till Shanghai efter en tur till Beijing med kusinerna Ida och Arvid. Vi har betat av en Beijings gågator och shoppingstråk, muren, Tiamensquare, förbjudna staden, Temple of heaven och wangfujings McDonalds.
Fredag kväll och natt tåg till huvudstaden, barnen är i sitt esse, speciellt Arvid är uppspelt, sannolikt efter som han är den som mest förstår vad det hela går ut på. Tåget är fräscht och allt flyter på, Henke och jag fick ta kupén bredvid och den delades med två damer som sannolikt blev lätt för skräkta när vi smög in.
Väl framme i nationens huvudstad, så slås man över hur den skiljer sig mot Shanghai. Det officiella lyser och känns påtagligt medan vi tar en taxi till hotellet. Det verkar vara svårare än vad man trott för taxichaufförerna att hitta dit. Det var ett hotell som skulle ligga i en av Hutongerna, det var väldigt lokalt. Lisa frågar är detta ett hotell? Vi får en kaffe och en toast till frukost. Kaffe säger henke, en sip så ser man botten!!
Hur som helst så har vi fått tillräkligt med energi att bege oss ut på dagens övningar. Tanken är att gå till Lama temple och sedan till Bell Tower, bägge två via hutongerna, dock visar sig kartan ej överenstämma med verkligheten. det är längre och vägarna är inte lika raka…
så det blir ett avbrott och ändrade planer vi går direkt till Belltower, men en gågata verkar alledels för trevlig för att vi skall gå till tornet, väl på gatan hittar vi en våffleria, barnen sätter sig på en trapp och mumsar glatt, tyvärr störs deras måltid av flertalet gissningsvis 20 talet med kineser som fångar barnen på bild. Lisa får panik, och stämmningen förstas vi beslutar oss att ta en taxi till tiamansquare för att förse barnen med mat i gen… McDonalds är utlovat, det blev det även igår kväll innan vi satte oss på tåget…
Anna tar ett klokt beslut med tanke på att hon inte mått helt 100 senaste veckorna och tar en taxi hem, i virrevarvet att hitta en taxi som är villig att köra, lyckas Lisa fastna med handen i en bildörr, som tur var så var det en ordentlig glipa på dorren så det blev inte så farligt som det kunde att slutat.
Väl efter det så beger vi oss, Ida, Arvid, Henke, Kristina och Jag till förbjudna staden. Barnen tycker nog att det är så där medans vi vuxna slås av storheten och ytorna. Det finns ju inget liknande i Sverige och det är inte svårt att föreställa sig hur det skulle kunna se ut för ca 500 år sedan.
Efter någon timme där så tar beger vi oss hemåt, för att i princip vända för lite mat. En sak är säker, det som kändes busenklet i dagljust år inte det samma i mörker. Dock får vi med lite bistånd av en halvblind äldre dam, hjälp av en sopgubbe som kom cyklandes, det såg ut som en film från afrika där barnen springer efter en bil eller cykel. Men här springer svenska barn efter en kinesisk sopgubbe.
Till mat blev det den lokala restaurangen, det var ganska gott och de serverade till och med köttbullar, dock visade de sig inte vara den höjdare som vi hoppats på, barnen fick nog tyvärr gå och lägga sig med något kurrande magar, vi övriga var nöjda. Middagen för åtta, inkl öl och cola gick på RMB 154, Henke var gentil och tog hela…
Söndag – Mutanyu
muren barnen var laddade och jag tror att de togs av den storhet och mäktighet som kommer över en, när man ser den och när man är på den. Linbanan upp är givetvis ett plus. Barnen stretatde på och adam och arvid visade sig ha mest vilja att klättra högst och längst. Anna, Lisa och Ida stannade en bit ner och gissa om vi blev förvånade när Ida och lisa kommer springande och säger att de köpt pizza och än mer när det visar sig vara sant. Det var ett barnkalas på muren och det var för mycket pizza beställt… så de fick en, smakade fanastiskt bra efter en två och en halvtimmes vandring.
På väg tillbaka somnade de fyra en efter en och sov en stunds powernap.
Jag undrar om vilket är det som de kommer att komma ihåg om ett halvår från muren – muren, linbanan eller pizzan?
Måndag morgon sovmorgon trots att schemat sa tidigmorgon till temple of heaven, så fick kroppen bestämma och det blev en lugn morgon med tunnelbana till promenadstråket kring wangfujing, så att vi vuxna fick en kopp kaffe och de små kunde få i sig lite engergi iform av en munk.
Temple of Heaven och parken utanför är så långt från svenska pensionärers ”jag – har- varit- ute- med- hunden- två-gånger- idag-och-sedan-gick-jag-ner-på-systemet-innan-jag-gick-på-gympan”, här är det träningspass utomhus, med barr övningar och stretching övningar som får en att baxna och förudra hur det går till?
Det var lika mäktigt och storslaget denna gång även om det lugn och den känsla av andlighet som infann sig förra gången inte ville innfinna sig, gissningvis beroende på antalet kineser i färglada kepsar.
efter någon timmes vandring var det barnens tur att få bestämma lunch och det var en enad skara som röstade för (mcdonalds igen.)
Nåväl bara de är nöjda så är vi lyckliga resonerde vi. Vi strök sedan lama templet än en gång och valde istället att strosa omkring i wangfujing.
innan vi tog tåget ut mot flyget och hem till Shanghai.
hot and what is not about Beijing
hot
1. Muren (pizza dessutom gav en annan dimensiion)
2. De mer kultiverade bejingborna
3. ytorna och känslan av komma någon stans bort från citykänslan
not hot
Fredag kväll och natt tåg till huvudstaden, barnen är i sitt esse, speciellt Arvid är uppspelt, sannolikt efter som han är den som mest förstår vad det hela går ut på. Tåget är fräscht och allt flyter på, Henke och jag fick ta kupén bredvid och den delades med två damer som sannolikt blev lätt för skräkta när vi smög in.
Väl framme i nationens huvudstad, så slås man över hur den skiljer sig mot Shanghai. Det officiella lyser och känns påtagligt medan vi tar en taxi till hotellet. Det verkar vara svårare än vad man trott för taxichaufförerna att hitta dit. Det var ett hotell som skulle ligga i en av Hutongerna, det var väldigt lokalt. Lisa frågar är detta ett hotell? Vi får en kaffe och en toast till frukost. Kaffe säger henke, en sip så ser man botten!!
Hur som helst så har vi fått tillräkligt med energi att bege oss ut på dagens övningar. Tanken är att gå till Lama temple och sedan till Bell Tower, bägge två via hutongerna, dock visar sig kartan ej överenstämma med verkligheten. det är längre och vägarna är inte lika raka…
så det blir ett avbrott och ändrade planer vi går direkt till Belltower, men en gågata verkar alledels för trevlig för att vi skall gå till tornet, väl på gatan hittar vi en våffleria, barnen sätter sig på en trapp och mumsar glatt, tyvärr störs deras måltid av flertalet gissningsvis 20 talet med kineser som fångar barnen på bild. Lisa får panik, och stämmningen förstas vi beslutar oss att ta en taxi till tiamansquare för att förse barnen med mat i gen… McDonalds är utlovat, det blev det även igår kväll innan vi satte oss på tåget…
Anna tar ett klokt beslut med tanke på att hon inte mått helt 100 senaste veckorna och tar en taxi hem, i virrevarvet att hitta en taxi som är villig att köra, lyckas Lisa fastna med handen i en bildörr, som tur var så var det en ordentlig glipa på dorren så det blev inte så farligt som det kunde att slutat.
Väl efter det så beger vi oss, Ida, Arvid, Henke, Kristina och Jag till förbjudna staden. Barnen tycker nog att det är så där medans vi vuxna slås av storheten och ytorna. Det finns ju inget liknande i Sverige och det är inte svårt att föreställa sig hur det skulle kunna se ut för ca 500 år sedan.
Efter någon timme där så tar beger vi oss hemåt, för att i princip vända för lite mat. En sak är säker, det som kändes busenklet i dagljust år inte det samma i mörker. Dock får vi med lite bistånd av en halvblind äldre dam, hjälp av en sopgubbe som kom cyklandes, det såg ut som en film från afrika där barnen springer efter en bil eller cykel. Men här springer svenska barn efter en kinesisk sopgubbe.
Till mat blev det den lokala restaurangen, det var ganska gott och de serverade till och med köttbullar, dock visade de sig inte vara den höjdare som vi hoppats på, barnen fick nog tyvärr gå och lägga sig med något kurrande magar, vi övriga var nöjda. Middagen för åtta, inkl öl och cola gick på RMB 154, Henke var gentil och tog hela…
Söndag – Mutanyu
muren barnen var laddade och jag tror att de togs av den storhet och mäktighet som kommer över en, när man ser den och när man är på den. Linbanan upp är givetvis ett plus. Barnen stretatde på och adam och arvid visade sig ha mest vilja att klättra högst och längst. Anna, Lisa och Ida stannade en bit ner och gissa om vi blev förvånade när Ida och lisa kommer springande och säger att de köpt pizza och än mer när det visar sig vara sant. Det var ett barnkalas på muren och det var för mycket pizza beställt… så de fick en, smakade fanastiskt bra efter en två och en halvtimmes vandring.
På väg tillbaka somnade de fyra en efter en och sov en stunds powernap.
Jag undrar om vilket är det som de kommer att komma ihåg om ett halvår från muren – muren, linbanan eller pizzan?
Måndag morgon sovmorgon trots att schemat sa tidigmorgon till temple of heaven, så fick kroppen bestämma och det blev en lugn morgon med tunnelbana till promenadstråket kring wangfujing, så att vi vuxna fick en kopp kaffe och de små kunde få i sig lite engergi iform av en munk.
Temple of Heaven och parken utanför är så långt från svenska pensionärers ”jag – har- varit- ute- med- hunden- två-gånger- idag-och-sedan-gick-jag-ner-på-systemet-innan-jag-gick-på-gympan”, här är det träningspass utomhus, med barr övningar och stretching övningar som får en att baxna och förudra hur det går till?
Det var lika mäktigt och storslaget denna gång även om det lugn och den känsla av andlighet som infann sig förra gången inte ville innfinna sig, gissningvis beroende på antalet kineser i färglada kepsar.
efter någon timmes vandring var det barnens tur att få bestämma lunch och det var en enad skara som röstade för (mcdonalds igen.)
Nåväl bara de är nöjda så är vi lyckliga resonerde vi. Vi strök sedan lama templet än en gång och valde istället att strosa omkring i wangfujing.
innan vi tog tåget ut mot flyget och hem till Shanghai.
hot and what is not about Beijing
hot
1. Muren (pizza dessutom gav en annan dimensiion)
2. De mer kultiverade bejingborna
3. ytorna och känslan av komma någon stans bort från citykänslan
not hot
- kinesiska turister som gnäller över att barnen ej har tillräkligt med kläder på sig och som skall fram och känna om de fryser, trots att de svettas av springet
- kinesmaten om man är barn
- kartorna man får från hotellen, skalor som är gjorda för att bli frustrerad.
onsdag 21 oktober 2009
Familjen Hellberg-Eriksson på plats
Vi är här nu. Äntligen! Trots att Arvid som aldrig är sjuk prickar in en febertopp precis vid avfärd. En natts god sömn hos familjen Södergård i Knivsta (tack för det!) gav dock reslutat och febern sjönk innan planet från Helsingfors lyfte mot Shangahai. Vi matade honom ändå med alvedon några timmar innan vi skulle passera den obligatoriska febermätningen på Shanghais flygplats.
Jag tror vi har fått till rätt dygnsrytm men det var en märklig upplevelse att inte kunna hålla ögonen öppna kl 19.00 och veta att man helst inte skall gå och lägga sig förrän tidigast om två timmar.
Intrycken är så många just nu så jag vet inte var jag skall börja...jag tror jag börjar bakifrån...Lillasyster och jag kommer just från en entimmes fotmassage (där även ryggen och benen fick sig en dust) 50 kr gick det på, vi tog det dyraste! En underbar upplevelse som kryddades med känslan av att sitta hemma i någons vardagsrum. Hela familjen fotmassagare satt nämligen och kollade in en kinesisk såpopera i stolarna bredvid. Jag behövde den upplevelsen efter att ha suttit inne hela dagen med Ida som också skaffat sig lite feber (Det verkar dock vara övergående det med). Anna, Henke och Arvid har varit ute och prutat på fakemarknaden och Arvid verkar ha fått blodad tand efter lyckade inköp av såväl Pokemonkort som små plastverioner av Supermariobröderna. Själv måste jag erkänna att det är oerhört påfrestande att behöva bli arg varje gång man handlar men syrran verkar ha kläm på det. Hon kan till och med bli arg på kinesiska.
Bilder kommer så småningom, tyvärr kan vi inte förmedla ljudet och än mindre doften av Shanghai de måste upplvevas.
Altt gott till er som läser och i övrigt vill jag bara säga att Mr Wang är killen hela dagen!
/"Moster Stina"
Jag tror vi har fått till rätt dygnsrytm men det var en märklig upplevelse att inte kunna hålla ögonen öppna kl 19.00 och veta att man helst inte skall gå och lägga sig förrän tidigast om två timmar.
Intrycken är så många just nu så jag vet inte var jag skall börja...jag tror jag börjar bakifrån...Lillasyster och jag kommer just från en entimmes fotmassage (där även ryggen och benen fick sig en dust) 50 kr gick det på, vi tog det dyraste! En underbar upplevelse som kryddades med känslan av att sitta hemma i någons vardagsrum. Hela familjen fotmassagare satt nämligen och kollade in en kinesisk såpopera i stolarna bredvid. Jag behövde den upplevelsen efter att ha suttit inne hela dagen med Ida som också skaffat sig lite feber (Det verkar dock vara övergående det med). Anna, Henke och Arvid har varit ute och prutat på fakemarknaden och Arvid verkar ha fått blodad tand efter lyckade inköp av såväl Pokemonkort som små plastverioner av Supermariobröderna. Själv måste jag erkänna att det är oerhört påfrestande att behöva bli arg varje gång man handlar men syrran verkar ha kläm på det. Hon kan till och med bli arg på kinesiska.
Bilder kommer så småningom, tyvärr kan vi inte förmedla ljudet och än mindre doften av Shanghai de måste upplvevas.
Altt gott till er som läser och i övrigt vill jag bara säga att Mr Wang är killen hela dagen!
/"Moster Stina"
lördag 10 oktober 2009
Let's dance
lördag kväll, klockan är 21 och kanalen står på ca 13 (det är ganska många kanaler som erbjuds på stats televisionen här i mittens rike, vi har 65 men då har vi bas utbudet...). Det är Lets dance fast på kinesiska, peppe eng finns med, liksom Lasse brandeby och det skall säga att dessa två hade rytm...
Programledarna är i klädda en kort kort klännig med ett mönster ifrom av en tapet katalog blandat med en telefonkatalog och han har på sig en smoking men slips och skjorta med ett mönster från nämnda tapetkatalogen.
Dansen vara i ca 20 sekunder och de icke kunniga herrarn står still och mimar till tex fly me to the moon eller sex bomb... medans de kvinnliga deltagarna glattar glider runt och flaxar med sina klänningar i pastell och mycket extra lull...
där efter följer expert snack från minst två, som jag förstår det (min kinesiska med andra än vår chaufför är ytterst begränsad), expertpaneler de ser förresten ut som en blandning mellan Babsan och Frank Andersson.
men som syster yster säger dans fungerar ju på alla språk
förresten heter programet inte lets dance utan lets shake (det är sponsrat av kinas motsvarighet till arla - vem har sagt att kina är kommunistiskt)
Programledarna är i klädda en kort kort klännig med ett mönster ifrom av en tapet katalog blandat med en telefonkatalog och han har på sig en smoking men slips och skjorta med ett mönster från nämnda tapetkatalogen.
Dansen vara i ca 20 sekunder och de icke kunniga herrarn står still och mimar till tex fly me to the moon eller sex bomb... medans de kvinnliga deltagarna glattar glider runt och flaxar med sina klänningar i pastell och mycket extra lull...
där efter följer expert snack från minst två, som jag förstår det (min kinesiska med andra än vår chaufför är ytterst begränsad), expertpaneler de ser förresten ut som en blandning mellan Babsan och Frank Andersson.
men som syster yster säger dans fungerar ju på alla språk
förresten heter programet inte lets dance utan lets shake (det är sponsrat av kinas motsvarighet till arla - vem har sagt att kina är kommunistiskt)
torsdag 8 oktober 2009
nu är det bara en vecka kvar till familjen Eriksson-Hellberg anländer till Shanghai. Ett av utflyktsmålen blir nog klädmarknaden, deras garderob är i visst behov av uppdatering (se länk...)
det är nu två måndar sedan vi kom tillbaka till Shanghai och om två och en halv månad så har vi varit här i Kina i två år. Det är helt otroligt vad tiden går fort.
jag har samlat ihop lite bilder från sommaren aktiviteter och lite från höstens aktivter här i Shanghai.
hörs snart
http://picasaweb.google.se/anna.hellberg74/BilderFranSommaren2009?authkey=Gv1sRgCP3xyca9hL67Eg
det är nu två måndar sedan vi kom tillbaka till Shanghai och om två och en halv månad så har vi varit här i Kina i två år. Det är helt otroligt vad tiden går fort.
jag har samlat ihop lite bilder från sommaren aktiviteter och lite från höstens aktivter här i Shanghai.
hörs snart
http://picasaweb.google.se/anna.hellberg74/BilderFranSommaren2009?authkey=Gv1sRgCP3xyca9hL67Eg
Entreprenörer
Klockan 04.40 den andra oktober, jag är ledig då kineserna har bakat ihop nationaldag och mid autoum festival. Åtta dagars ledighet inte illa. Inget planerat och inget bokat, bara skämma bort varandra på hemma plan. För min del betyder det att få sticka ut och träna. Sagt och gjort en kvick runda innan de övriga familjemedlemmarna vaknat till liv. Klockan strax över fem är det fortfarande mörkt, men livet i Shanghai har redan börjat. Frukost vagnarna har tänts upp och det vakans friterade bröd, nudlar och någon slags salt pannkaka. Kolen har tänts och det luktar fredagskväll i radhuslängan, men inte så länge då gårdagen sopor gör sig påminda i nästa gathörn. De lokala biltvättarna är i gång, det är ”normala” kineser som innan de sticker iväg till jobbet tar chansen och tjäna några extra Yuan genom att tvätta bla taxibilar. En och annan taxi rullar genom Shanghai, medan andra står parkerade och där chauffören tar sig en av dessa otaliga siestor, I väntan på att andra shanghaineser skall vakna till liv.
Jag tar sikte på en av de stora vägarna som går väst östlig riktning. Jag passerar Adams och Lisas dagis och har enbart sällskap av en och annan bil. En annan tid så är det som på Essingeleden kl 0815 en tisdag. Vägen är kanon och jag trampar på I ett bra tempo, glad över att vara ledig glad över att vara ute och cykla, det känns på något sätt exotiskt att var ute på morgonen i ett annat land en annan världsdel. När vägen börjar ta slut så har man byggt en ny påfartsled vilken inte är helt öppnad, det är tanken att den skall gå till flygplatsen. Vägen är helt ny asfalterad och ligger ensam likt Blåvägen, dock är den jämnare och har inte tendes till backar. Viker av den efter kanske en mil och tar av mot flygplatsen via de lokala yttre delarna av Pudong, där morgon bestyren börjar ta fart. Tvättning, tandborstning i kanalerna, gärna en cigg också, jag väntar bara på ciggen när de borstartänderna
Jag når efter ytterligare någon kvart havet och får då cykla utmed havspromenaden och till en soluppgång där en äldre kines har morgon tai-chi på muren skiljer promenaden och havet åt.
Sedan är det bara att cykla tillbaka via de lokala kvarteren och mot de västerländska kvarteren I Jin Qiao. Då Shanghai står värd för EXPO nästa år så har man passat på att lägga ny asfalt på många vägar och det är nu som min tacksamhet för entreprenörer än en gång gör sig gällande. På en fantastisk raka, där asfalten är nylagd och svart som natten, lyckas jag få punka. Klantig som man är så har jag inte med någon pump. Så det är bara att börja gå, I förhoppning att jag skall se en av dessa morgonpigga cykel reparatörer. Efter kanske 10 minuters promenad så återfinner jag en av dessa entreprenörer som gärna tjänar ett par spänn medan de tar en paus I sitt mahjong spelande för att laga en punktering eller laga ett par bromsar.
Hade detta varit i Sverige, var hittar man en fredagsmorgon en glad entreprenör som kl 0700 sitter och väntar på att det skall komma en cyklist jagandes för att tjäna 3 RMB.
Hade det vare I Sverige hade jag nog varit hemma lagom till fredagsgrillningen…
Jag tar sikte på en av de stora vägarna som går väst östlig riktning. Jag passerar Adams och Lisas dagis och har enbart sällskap av en och annan bil. En annan tid så är det som på Essingeleden kl 0815 en tisdag. Vägen är kanon och jag trampar på I ett bra tempo, glad över att vara ledig glad över att vara ute och cykla, det känns på något sätt exotiskt att var ute på morgonen i ett annat land en annan världsdel. När vägen börjar ta slut så har man byggt en ny påfartsled vilken inte är helt öppnad, det är tanken att den skall gå till flygplatsen. Vägen är helt ny asfalterad och ligger ensam likt Blåvägen, dock är den jämnare och har inte tendes till backar. Viker av den efter kanske en mil och tar av mot flygplatsen via de lokala yttre delarna av Pudong, där morgon bestyren börjar ta fart. Tvättning, tandborstning i kanalerna, gärna en cigg också, jag väntar bara på ciggen när de borstartänderna
Jag når efter ytterligare någon kvart havet och får då cykla utmed havspromenaden och till en soluppgång där en äldre kines har morgon tai-chi på muren skiljer promenaden och havet åt.
Sedan är det bara att cykla tillbaka via de lokala kvarteren och mot de västerländska kvarteren I Jin Qiao. Då Shanghai står värd för EXPO nästa år så har man passat på att lägga ny asfalt på många vägar och det är nu som min tacksamhet för entreprenörer än en gång gör sig gällande. På en fantastisk raka, där asfalten är nylagd och svart som natten, lyckas jag få punka. Klantig som man är så har jag inte med någon pump. Så det är bara att börja gå, I förhoppning att jag skall se en av dessa morgonpigga cykel reparatörer. Efter kanske 10 minuters promenad så återfinner jag en av dessa entreprenörer som gärna tjänar ett par spänn medan de tar en paus I sitt mahjong spelande för att laga en punktering eller laga ett par bromsar.
Hade detta varit i Sverige, var hittar man en fredagsmorgon en glad entreprenör som kl 0700 sitter och väntar på att det skall komma en cyklist jagandes för att tjäna 3 RMB.
Hade det vare I Sverige hade jag nog varit hemma lagom till fredagsgrillningen…
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)