Klanen Hellberg/Eriksson/Persson i Peking

Starbucks, klockan 2011. En coffee of the Week och en stunds väntan på att vi skall boarda tillbaka till Shanghai efter en tur till Beijing med kusinerna Ida och Arvid. Vi har betat av en Beijings gågator och shoppingstråk, muren, Tiamensquare, förbjudna staden, Temple of heaven och wangfujings McDonalds.
Fredag kväll och natt tåg till huvudstaden, barnen är i sitt esse, speciellt Arvid är uppspelt, sannolikt efter som han är den som mest förstår vad det hela går ut på. Tåget är fräscht och allt flyter på, Henke och jag fick ta kupén bredvid och den delades med två damer som sannolikt blev lätt för skräkta när vi smög in.
Väl framme i nationens huvudstad, så slås man över hur den skiljer sig mot Shanghai. Det officiella lyser och känns påtagligt medan vi tar en taxi till hotellet. Det verkar vara svårare än vad man trott för taxichaufförerna att hitta dit. Det var ett hotell som skulle ligga i en av Hutongerna, det var väldigt lokalt. Lisa frågar är detta ett hotell? Vi får en kaffe och en toast till frukost. Kaffe säger henke, en sip så ser man botten!!
Hur som helst så har vi fått tillräkligt med energi att bege oss ut på dagens övningar. Tanken är att gå till Lama temple och sedan till Bell Tower, bägge två via hutongerna, dock visar sig kartan ej överenstämma med verkligheten. det är längre och vägarna är inte lika raka…
så det blir ett avbrott och ändrade planer vi går direkt till Belltower, men en gågata verkar alledels för trevlig för att vi skall gå till tornet, väl på gatan hittar vi en våffleria, barnen sätter sig på en trapp och mumsar glatt, tyvärr störs deras måltid av flertalet gissningsvis 20 talet med kineser som fångar barnen på bild. Lisa får panik, och stämmningen förstas vi beslutar oss att ta en taxi till tiamansquare för att förse barnen med mat i gen… McDonalds är utlovat, det blev det även igår kväll innan vi satte oss på tåget…
Anna tar ett klokt beslut med tanke på att hon inte mått helt 100 senaste veckorna och tar en taxi hem, i virrevarvet att hitta en taxi som är villig att köra, lyckas Lisa fastna med handen i en bildörr, som tur var så var det en ordentlig glipa på dorren så det blev inte så farligt som det kunde att slutat.
Väl efter det så beger vi oss, Ida, Arvid, Henke, Kristina och Jag till förbjudna staden. Barnen tycker nog att det är så där medans vi vuxna slås av storheten och ytorna. Det finns ju inget liknande i Sverige och det är inte svårt att föreställa sig hur det skulle kunna se ut för ca 500 år sedan.
Efter någon timme där så tar beger vi oss hemåt, för att i princip vända för lite mat. En sak är säker, det som kändes busenklet i dagljust år inte det samma i mörker. Dock får vi med lite bistånd av en halvblind äldre dam, hjälp av en sopgubbe som kom cyklandes, det såg ut som en film från afrika där barnen springer efter en bil eller cykel. Men här springer svenska barn efter en kinesisk sopgubbe.
Till mat blev det den lokala restaurangen, det var ganska gott och de serverade till och med köttbullar, dock visade de sig inte vara den höjdare som vi hoppats på, barnen fick nog tyvärr gå och lägga sig med något kurrande magar, vi övriga var nöjda. Middagen för åtta, inkl öl och cola gick på RMB 154, Henke var gentil och tog hela…

Söndag – Mutanyu
muren barnen var laddade och jag tror att de togs av den storhet och mäktighet som kommer över en, när man ser den och när man är på den. Linbanan upp är givetvis ett plus. Barnen stretatde på och adam och arvid visade sig ha mest vilja att klättra högst och längst. Anna, Lisa och Ida stannade en bit ner och gissa om vi blev förvånade när Ida och lisa kommer springande och säger att de köpt pizza och än mer när det visar sig vara sant. Det var ett barnkalas på muren och det var för mycket pizza beställt… så de fick en, smakade fanastiskt bra efter en två och en halvtimmes vandring.
På väg tillbaka somnade de fyra en efter en och sov en stunds powernap.
Jag undrar om vilket är det som de kommer att komma ihåg om ett halvår från muren – muren, linbanan eller pizzan?

Måndag morgon sovmorgon trots att schemat sa tidigmorgon till temple of heaven, så fick kroppen bestämma och det blev en lugn morgon med tunnelbana till promenadstråket kring wangfujing, så att vi vuxna fick en kopp kaffe och de små kunde få i sig lite engergi iform av en munk.
Temple of Heaven och parken utanför är så långt från svenska pensionärers ”jag – har- varit- ute- med- hunden- två-gånger- idag-och-sedan-gick-jag-ner-på-systemet-innan-jag-gick-på-gympan”, här är det träningspass utomhus, med barr övningar och stretching övningar som får en att baxna och förudra hur det går till?
Det var lika mäktigt och storslaget denna gång även om det lugn och den känsla av andlighet som infann sig förra gången inte ville innfinna sig, gissningvis beroende på antalet kineser i färglada kepsar.

efter någon timmes vandring var det barnens tur att få bestämma lunch och det var en enad skara som röstade för (mcdonalds igen.)

Nåväl bara de är nöjda så är vi lyckliga resonerde vi. Vi strök sedan lama templet än en gång och valde istället att strosa omkring i wangfujing.
innan vi tog tåget ut mot flyget och hem till Shanghai.

hot and what is not about Beijing

hot
1. Muren (pizza dessutom gav en annan dimensiion)
2. De mer kultiverade bejingborna
3. ytorna och känslan av komma någon stans bort från citykänslan

not hot

1. kinesiska turister som gnäller över att barnen ej har tillräkligt med kläder på sig och som skall fram och känna om de fryser, trots att de svettas av springet
2. kinesmaten om man är barn
3. kartorna man får från hotellen, skalor som är gjorda för att bli frustrerad.

http://picasaweb.google.se/anna.hellberg74/KlanenHellbergErikssonPerssonIBeijing?authkey=Gv1sRgCITXwpy4sK2IJQ